Program

Leonard Neuger, professor emeritus i polska vid Stockholms universitet:

Tal till Anders Bodegård vid mottagandet av Ryszard Kapuścińskis översättarpris

Käre Andesz eller Anders! Ärade åhörare...

Redan i inledningen höll jag på att gå på en mina... bara en liten men ändå. Namnet Anders kan ju uttalas på två olika sätt på svenska. Som AndeRs med tydligt R-ljud (så t ex i Växjö, där han föddes 2 januari 1944 och tillbringade barndomen) eller som Andesz (så t ex i Stockholm, där han sedan länge bor och arbetar). När jag tilltalar honom på polska bör jag använda kasuset vokativ, som får olika ändelser beroende på stammens slutljud. Jag måste alltså fatta ett beslut: ska jag säga ”Andeszu” eller ”Andersie” när jag tilltalar vår pristagare? Som ni ser undvek jag valet och använde båda varianterna i talets inledning. En översättare kan inte tillåta sig en sådan lyx, då krävs ett val! Jag tror att jag här, av en tillfällighet, kunde visa på en av översättarens viktigaste funktioner: det är en person som ständigt tvingas välja, som alltid befinner sig mitt emellan. Väljer översättaren fel får han eller hon heta ”förrädare”, väljer översättaren rätt glömmer man bort hans/hennes existens, eller – vid enstaka lyckliga tillfällen – belönar översättaren med priser och stor aktning. På svenska kan översättarens aktivitet betecknas med två olika ord. Det ena, översättning, är en översättning (!) av latinets translatio. Det andra ordet är tolkning. Det första visar på en rörelse i rummet, en överflyttning från en plats (kulturell och språklig) till en annan. ”Tolkning” visar just på kravet att välja. Ju mindre läsaren lägger märke till valet desto bättre är det. Bodegård lyckades med en stor konst: i hans tolkningar låter Wisława Szymborska, Czesław Miłosz, Ryszard Kapuściński eller Adam Zagajewski – för att begränsa mig till de författare han översatte mest – som självklart svenska författare, även om deras namn låter främmande och den verklighet de beskriver förefaller polsk.

Käre pristagare! Ärade åhörare!
 
I slutet av 1989 utkom i serien ”FiB:s Lyrikklubbs bibliotek” ett urval av Wisława Szymborskas poesi med titeln Utopia, i översättning av Anders Bodegård. Bodegård... Svensklektor vid Krakóws universitet under krigstillståndet, en trettioåring engagerad upp över öronen i Polens sak, känslig, självuppoffrande, talar utmärkt polska – så mindes honom den tidens stora kulturpersonligheter som Jan Błoński och Wisława Szymborska. När han kom hem till Sverige ”satsade han all sin talang på Polens frihet” som man brukade säga förr: det innebar verksamhet som journalist (intervjuer med bl a Jacek Kuroń och Adam Michnik), kulturskribent (utmärkta essäer om polskt samhälle och politik) och organisatör (en av grundarna och redaktörerna för Hotell Örnsköld, en tidskrift om oberoende polsk kultur). Höjdpunkten för denna inkarnation av Bodegård var de böcker han översatte och gav ut: Seweryn Blumsztajns Från röda scouterna till Solidarność (översatt från franskan, för på den tiden kom sådana böcker inte ut i Polen), ett urval av Adam Michniks essäer En lektion i värdighet: essäer från det polska motståndet 1973-1988, Teresa Torańskas intervjubok med gamla kommunistpartifunktionärer De ansvariga, Lech Wałęsas självbiografi Hoppets väg (översatt från franskan i samarbete med Jan Stolpe, men med den polska originaltexten till hands, för på den tiden... osv), Solidaritetens etik av prästen Józef Tischner, Bronisław Geremeks Den europeiska fattigdomens betydelse som har en helt annan titel på polska, men på svenska får vi i stället en association till Almqvists Den svenska fattigdomens betydelse... I Hotell Örnsköld tryckte Bodegård diktöversättningar som inte riktigt passade in med bilden av honom som politiskt passionerad Polenvän. Det var dikter av Ewa Lipska, Wisława Szymborska, Bronisław Maj och Adam Zagajewski. Och lite senare kom hela böcker: Zagajewskis essäer (Solidaritet och ensamhet 1988, översatt tillsammans med Martin von Zweigbergk) och dikter (Ode till mångfalden 1987, översatt tillsammans med Lars Kleberg). Senare översatte Bodegård Zagajewskis böcker på egen hand: 2003, 2011, 2015.
    Hotell Örnsköld existerar verkligen, polska författare övernattade ofta där. Tidskriften med samma namn, som kom ut i 5 nummer, var en enastående företeelse: den sammanförde polska immigranter i Sverige som Maria Borowska, Jakub Święcicki och Maciej Zaremba med framstående svenska polskkunniga intellektuella: Lars Kleberg, Agneta Pleijel, Maciej Zaremba – symboliskt nog upprepar jag hans namn eftersom jag nyss av retoriska skäl skapade en onödig opposition mellan immigrant och intellektuell – och givetvis Anders Bodegård. Det faktum att Bodegård i början översatte i samarbete med andra visar på styrkan hos denna krets. Mer än så: utan denna krets skulle Bodegård aldrig ha nått den position och det erkännande som han har idag.

Man kan inte tala om pristagaren utan att nämna hans påbrå: den radikala vänstern vid 60-talets slut i Sverige och Frankrike, deltagandet i Solidaritets underjordiska arbete under krigstillståndet, framför allt i Kraków. Det var för övrigt i Kraków han blev god vän med Wisława Szymborska, Kornel Filipowicz, Adam Zagajewski, Bronisław Maj och Ewa Lipska. Vi kan karakterisera denna inkarnation av Anders som mycket känslig för samhällets orättfärdighet. Men det är inte allt. Bodegård var under lång tid lärare i svenska för flyktingar från olika länder, däribland polska emigranter från olika invandringsvågor: från mars 1968, från 70-talet, och givetvis från Solidaritetstiden. Hans mest lästa bok är en lärobok: Tänk efter: verb + partikel = partikelverb från 1985... Detta är en viktig inkarnation av Anders: läraren. Man kan inte nog understryka översättaren Bodegårds storhet, men här måste också understrykas hans enastående roll som lärare och mentor för framstående översättare av polsk litteratur: Dawid Szybek, Stefan Ingvarsson, Lisa Mendoza Åsberg, Irena Grönberg m fl. Mer än så: efter att Dagboken hade kommit ut var han erkänd mästare i Gombrowiczöversättning – översättningen av Dagboken är kongenial! – och ändå överlät han översättningen av Kosmos och Bakakaj på sina lärjungar, vakade över deras arbete och hjälpte dem fram. Och han deltog gärna i lärjungarnas antologier med polsk poesi och prosa.
    Nästa inkarnation av Anders förbigår jag hastigt och utan närmare kännedom, jag syftar på hans deltagande i maratonlopp och annan idrott. Säkerligen utvecklade han tack vare detta en långdistanslöpares uthållighet och horisont: om detta vittnar bibliografin över hans översättningar från polska och franska!
    Sist men inte minst går det inte att tänka sig Anders Bodegård utan sången. I många år sjöng han i Kungliga filharmoniska kören i Stockholm och deltog i framföranden av Mozarts Requiem, Beethovens Nionde symfoni och Haydns Skapelsen, han sjöng i en kyrkokör i Kraków och det hände också att han lät höra sin varma baryton i olika sociala sammanhang (vi hade faktiskt planer på att gemensamt framföra Schuberts Winterreise, men det blev aldrig av). Ofta när vi diskuterade hans översättningar pekade Anders Bodegård på det stycke vi pratade om och lät höra olika ljud: ”på polska låter det så här: bzzzzz, bzzz, blum”, och så modulerade han rösten enligt frasens melodi. Likadant i hans översättningar: de sjunger, men inte nödvändigtvis på samma melodi som originalet. Hos Bodegård har Szymborska sitt klangregister, Gombrowicz har sitt – här måste påpekas att Bodegård förutom Dagboken har översatt Trans-Atlantic, Vigseln och Yvonne prinsessa av Burgund – och även Zagajewski, Miłosz och Kapuściński har var och en sitt eget register.
    Tack vare honom och hela kretsen kring Hotell Örnsköld kunde de svenska läsarna nästan i realtid följa den polska demokratiska oppositionens debatter och lära känna dess tankesätt och framstående personligheter. Men samtidigt framträdde Anders Bodegård som en poesiöversättningens mästare, känslig för det musikaliska i texten och dess stilistiska valörer. Han var inte den förste som översatte Miłosz eller Szymborska, men han var den förste som gjorde dem till lätt igenkännbara poeter som kom läsaren nära. Det har gått lång tid sedan Wisława Szymborska fick Nobelpriset, men Svenska Akademiens beslut 1996 kom inte som en överraskning för de svenska läsarna, och hennes sällsynta publika framträdanden i Sverige var alltid fullsatta. Likadant med Miłosz. Och med Kapuściński. Gombrowicz Dagbok kom först ut i Bonniers prestigefyllda Panacheserie men utgavs senare i en pocketupplaga som fort sålde slut. Anders Bodegårds översättningsverksamhet ackompanjerades i allmänhet av olika evenemang: paneldiskussioner, teaterhändelser (på Dramaten eller Stockholms universitet) eller möten med läsarna. Han var alltid tillgänglig, outtröttlig, aktiv, öppen, vänlig. Han gjorde sitt yrke till en kulturell och pedagogisk mission, en gemensam uppgift. Han inte bara översatte. Han skrev också mycket och väl om ”sina” författare, arrangerade offentliga diskussioner om dem och var redaktör för böcker om dem.
    Författare som han ofta översatte och gav ut är:
    - Wisława Szymborska, först urvalsvolymerna Utopia och Nära ögat, sedan Dikter 1945-2002 och därefter tre kompletta diktsamlingar: Ett kolon, Här och Nog nu.
    -Czesław Miłosz: Ärlig beskrivning (ett poesiurval i samarbete med undertecknad) samt de kompletta diktsamlingarna Orfeus och Eurydike, Vid flodens strand, Det.
    -Ryszard Kapuściński: Imperiet, Fotbollskriget, Ebenholts, På resa med Herodotos.
    -Adam Zagajewski: I andras skönhet, Två städer, Antenner i regn, Elektrisk elegi och andra dikter, Törst, Solidaritet och ensamhet, Ode till mångfalden (tillsammans med Lars Kleberg).
    Den 24 november 1992 skickade Wisława Szymborska en kollagebild till Anders Bodegård och skrev på baksidan:
”Käre Andrzejek!
I hundra år har jag samlat mig för att skriva några ord till dig. Nu dessutom med ett tack för att du tog dig tid att översätta Hat och till på köpet publicerade den i en tidskrift som betalar! Men jag hoppas att DU också har tjänat något på saken? (…)”
    På framsidan har hon gjort ett kollage av ett skelett i profil, skelettet håller i en bricka med texten IDAG SVAMP.
    26 år senare kan vi med fullt ansvar och stolthet svara Szymborska:
    Anders Bodegård är en av de mest erkända, uppskattade, prisbelönta och dekorerade översättarna av polsk litteratur. Käre Andrzejek, du har fullbordat din mission i varje avseende, dessutom har rättvisa skipats! Juryn för Ryszard Kapuścińskis översättarpris och vi alla bugar oss inför dig!
    Jag vill önska alla andra tusentals översättare att även de får publicera sina översättningar i ”en tidskrift som betalar”. Tyvärr är fortfarande den viktigaste punkten på vår meny IDAG SVAMP, och servitören är i princip densamme... Dock vittnar Anders Bodegårds exempel om en sak: dessa svampar är inte alltid giftiga!
    Listan på polska författare som han översatt är lång. Hittills har jag nämnt hans ”favoriter”. Men han har också gjort lysande översättningar av Tadeusz Różewicz Relief, Antoni Liberas Madame, dikter av Ewa Lipska, Marzanna Bogumiła Kielar, Tomasz Jastrun, Tomas Różycki, Jan Polkowski, Jarosław Klejnocki, Wojciech Wencl, Stanisław Barańczak och Papusza. Han har gjort fantastiska barnboksöversättningar av Julian Tuwims Lokomotivet, Jan Brzechwas Grodan och Michał Rusineks Lille Chopin. Anders Bodegård har översatt Stanisław Jerzy Lec Ofriserade tankar, Henryk Grynbergs Memorbuch och Paweł Huelles Vem var Dawid Weiser. Han har också översatt Bruno Schulz, Kornel Filipowicz, Hanna Krall, Zbigniew Kruszyński, Urszula Kozioł, Jerzy Jarniewicz, Stanisław Misakowski, Krzysztof Piechowicz, Piotr Müldner-Neckowski och Jerzy Przeździecki.
    Jag inledde detta hyllningstal med att beskriva översättaren som en person som gör val. Det gäller inte bara inom det språk han översätter till. Det grundläggande valet är vilken litteratur han översätter. Anders Bodegård hittade fram till den polska litteraturens mest framstående författare och reportrar, han visste var han skulle leta, han hamnade rakt i den epok som började i och med den första Solidaritetstiden, som tog sig igenom krigstillståndet och sedan formade det oberoende Polens kultur. Han är inte bara en ärkeöversättare, han är också en del av denna kultur. Ett ansikte för denna kultur!

(översättning: Tomas Håkanson)

« Tillbaka
      
Website Security Test