Program

Paneldiskussion "We want the entire life!"

tisdag 8 april, kl 18.30-20.00
Plats: Uppsala Konsert & Kongress, Vaksala torg 1, Uppsala, sal C (språk: engelska)
Fri entré

Paneldiskussion med svenska och polska författare och litteraraturkritiker.

Diskussion om kvinnorörelsens början i Sverige och Polen – skillnader i kultur och historia och gemensamma erfarenheter. Vad är det som håller kvinnorna tillbaka idag? Går det att befria sig från skuldkänslor och ta ansvar för sitt eget liv?

Introduktion: Professor Malgorzata Anna Packalén
Uppsala universitet, Institutionen för moderna språk, Slaviska språk

Deltagare: Majgull Axelsson (författare), Agneta Pleijel (författare), Margaretha Fahlgren (professor i litteraturvetenskap), Grazyna Plebanek (författare) och Justyna Sobolewska (litteraturkritiker).

Moderatorer: Anna Dziewit och Agnieszka Drotkiewicz, litteraturkritiker, författare och journalister vid kulturtidskriften Lampa, som fått kultstatus i Polen.

Arrangör: Polska institutet

Vi vill ha hela livet!

”Vi vill ha hela livet!” Med de orden avslutade den polska författaren Zofia NaÅ‚kowska sitt tal på en kvinnokonferens 1907. Den då 23-åriga författaren talade mot bakgrund av de polska kvinnornas långa tradition av kamp för sina rättigheter. På grund av Polens 1800-talshistoria är den polska feminismen nära knuten till den nationella kampen. Det kvinnliga liksom det polska var förtryckt och uteslutet. I dagens samtal vill vi återvända till feminismens början – varför gjorde kvinnorna uppror? Idag glömmer man ofta bort att detta uppror handlade om rätten till utbildning, till ett självständigt liv, och inte om sådana triviala saker som media gärna rapporterar om, som t ex rätten att bada topless.

I Lord Nevermore skriver Agneta Pleijel om emancipationens början. Hur svår kampen kunde vara ser vi på exemplet Ellie Rose, en ung australisk kvinna som sedermera skulle bli den polskfödde antropologen BronisÅ‚aw Malinowskis hustru. Hon kämpar för rätten till ett självständigt liv, att få välja sitt arbete och sin egen väg. Vi ser också att de rättigheter vi idag ofta tar för givna, t ex rätten till utbildning, inte alltid har varit självklara, och fortfarande inte är självklara på många platser i världen.

Majgull Axelsson tecknar i sina böcker porträtt av kvinnor ur olika perioder av den svenska historien: från den stora fattigdomens tid, som Augusta i Slumpvandring, och från klassresornas tid som i Den jag aldrig var. Hon pekar på hur ekonomisk framgång, utbildning, prestige osv ofta åtföljs av vilsenhet och enorma skuldkänslor. ”Det märks särskilt hos kvinnorna,” skriver hon i Aprilhäxan, ”de är så fruktansvärt väluppfostrade. Höjer aldrig rösten. Skrattar aldrig med öppen mun. Springer inte. Klättrar inte. Fantiserar inte. Sitter bara där med knäna tätt ihop och hoppas att de inte stör. Som om de vore halvdöda.”

Om hur nödvändigt det är än idag att ta livet i egna händer, just det ”hela livet”, skriver Grazyna Plebanek. Hennes nya bok Przystupa kan beskrivas som en hyllning till Sverige. Przystupa är en flicka kommer från den polska landsbygden till Sverige för att arbeta i en familj. Här möter hon en religiositet som helt skiljer sig från den polska, och dessutom upptäcker hon naturen. ”Przystupa bygger upp sin andlighet genom sina kroppsliga erfarenheter, det sensuella måste inte ha med heterosexuellt sex att göra, som man ofta anser – det kan lika gärna handla om att smeka en klippa, att svabba golvet, att äta en chokladmaräng...” säger författaren i en intervju.

Dessa tre författares böcker bilder tillsammans en fascinerande mosaik. Agneta Pleijel skriver i Lord Nevermore om vänskapen mellan den polske konstnären och dramatikern Witkiewicz och antropologen Malinowski, i En vinter i Stockholm berättar hon om ett möte mellan Sverige och Balkan. Majgull Axelsson skildrar bland annat kontrasten mellan den svenska levnadsstandarden och övriga världen. Och även sprickorna i det svenska paradiset. Grażyna Plebanek visar i Przystupa på det vackra, men ibland tragiska och smärtsamma mötet mellan Polen och Sverige.

Så kastar historien sin skugga över samtiden. Och hur är det idag? Och framtiden då? Agneta Pleijel skrev i Lord Nevermore:

Och ska kvinnan bära allt? [...]
Kvinnan tilltros inte att bära något.
I själva verket bär hon allt.
Kvinnor utgör tomrummet som mannen har att passera på sin väg mot sig själv.
Ingen begriper vad hon vill.


Kanske hon vill ha hela livet? Vad kan det betyda? Om det ska vi idag samtala med alla tre författarna, och dessutom med professor Margareta Fahlgren från Centrum för genusforskning och Justyna Sobolewska, en av Polens mest kända litteraturkritiker.

Agnieszka Drotkiewicz
Anna Dziewit-Meller

« Tillbaka
      
Website Security Test