Tuwimåret

TUWIMÅRET

2013 är inte bara Lutosławskiår, det är också Julian Tuwims år.

Kompositören Witold Lutosławski har nog många i Sverige hört talas om, men vem var Julian Tuwim? Jo, en av Polens största poeter under första halvan av 1900-talet, författare till ett otal dikter, dessutom visor, kabarétexter och inte minst verser för barn. 2013 är det hundra år sedan Tuwim debuterade som poet och det är sjuttioårsminnet av hans död.

Tuwimårets invigning ägde rum i poetens födelsestad Łódź den 7 januari, årsdagen för hans poetiska debut. Givetvis var uppläsning av debutdikten en punkt på programmet, och några andra av hans dikter framfördes i rockversion. Bland de vidare planerna för året finns en multimedial vandringsutställning som ska visas runt om i Polen och en utomhusföreställning baserad på Tuwims satiriska långdikt ”Operabalen”. Musik blir det också, bl a en konsert med moderna kompositörers tonsättningar av hans dikter (en av kompositörerna är årets andra jubilar, Lutosławski), och dessutom konserter med kabarésånger och med fler dikter i rockversion. Ett originellt inslag blir ett Tuwimtåg fullt med kulturevenemang som ska resa mellan  Łódź och Warszawa.

Julian Tuwim föddes 1894 i Łódź av polsk-judiska föräldrar. Vid 22 års ålder flyttade han till Warszawa där han sedan tillbringade större delen av sitt vuxna liv. 1920 grundade han tillsammans med fyra kolleger (Jarosław Iwaszkiewicz, Antoni Słonimski, Jan Lechoń och Kazimerz Wierzyński) poetgruppen Skamander, samlad runt en tidskrift med samma namn. Flera av medlemmarna räknas än idag till Polens verkligt stora poeter. Skamandergruppen vände sig mot den svåra avantgardistiska poesin och propagerade för en rak, enkel, rimmad poesi enligt klassiska förebilder, en poesi som vanligt folk kunde förstå sig på, utan att för den skulle göra avkall på den litterära halten. Tuwim skrev också mängder av satiriska sångtexter till Warszawas litterära kabaréer, han samarbetade med flera av Polens främsta litterära tidskrifter och gjorde humorprogram i polsk radio. När andra världskriget bröt ut flydde Tuwim med ett par kolleger från Skamandergruppen via Rumänien och Italien till Frankrike. När Frankrike kapitulerade inför Hitlers arméer tog han sig vidare till Rio de Janeiro och så småningom till New York, där han stannade under resten av kriget. På grund av sin positiva inställning till Sovjetunionen hamnade Tuwim under den tiden i konflikt med flera av de andra Skamanderpoeterna. 1946 återvände han till Polen där han mottogs med stor beundran och betraktades som ett slags nationalpoet. Under denna tid skrev han dock inte mycket poesi utan ägnade sig mest åt översättningar och samlade ”litterära kuriositeter” som han senare gav ut i bokform.

I början av författarskapet var Tuwims poesi optimisisk och vital, den berättade om det moderna livet i staden och förde in vardagsspråk och vulgarismer i poesin, allt för att avlägsna sig från den elitistiska litteraturmodell som var förhärskande i den tidiga polska modernismen. Senare närmade han sig den klassiska och romantiska poetiska traditionen, samtidigt som hans världsbild mörknade och han blev alltmer kritisk mot sin samtid. Genomgående i allt han skrev var Tuwim en språklig virtuos som målade upp precist utformade poetiska bilder.

En annan viktig del av hans skapande var poesi för barn. Många av hans verser är än idag högt älskade i Polen och räknas till barnlitteraturens klassiker. En av dem är Lokomotivet, som Polska institutet, i samarbete med. Bokinstitutet i Krakow, gav ut i bokform 2003/2004 i svensk översättning av Anders Bodegård. Tuwim var också en flitig översättare, fr a av ryska poeter och dramatiker som Gogol, Pusjkin och Majakovskij, men han översatte också från andra språk, t ex poesi av Horatius, Whitman och Rimbaud.

Julian Tuwim avled 1953 i en hjärtattack, 59 år gammal.


En dikt av Julian Tuwim: Vid det runda bordet

(Översättning: Tomas Håkanson)

Bara några enstaka dikter av Tuwim finns översatta till svenska. Den som återges här blev mycket populär i Polen på 60-talet när den framfördes av sångerskan Ewa Demarczyk i Zygmunt Koniecznys tonsättning (då under titeln Tomaszów). Den sjöngs på svenska i en något annorlunda översättning i Gotlands länsteaters kabaré Baltic bar (2008-2009).


Min älskling, vill du inte fara
bort till Tomaszów ett par dagar?
Där kanske höstens gyllne skymning
och stora tystnad är bevarad.

I detta rum, det vita slutna
där man ställt in främmande möbler
måste vi avsluta vårt samtal
som har förblivit oavslutat.

Liksom förhäxade och döda
vi sitter vid det runda bordet.
Vem räddar oss till sist ur glömskan
vem säger det magiska ordet?

Ur mina ögon ännu rinner
små salta droppar ner på kinden.
Du svarar ingenting för stunden
och stoppar vindruvor i munnen.

Min blick, den sjunger ständigt för dig
”Du holde Kunst” och hjärtat bränner.
Jag tar farväl, jag måste resa.
Men inte darrar dina händer.

Jag måste lämna allt och fara.
Som i en dröm vårt samtal stannat.
Jag har välsignat och förbannat:
”Du holde Kunst – sen tystnad bara.”

Och detta hus, det vita, döda
är nu försänkt i ständig undran.
Man ställde in främmande möbler
och gick sin väg i djup begrundan.

Men allting finns ju faktiskt kvar där.
Ja höstens tystnad är bevarad.
Så älskling, vill du inte fara
bort till Tomaszów ett par dagar?
.

« Tillbaka
      
Website Security Test