Program

SY IHOP - ZSZYWANIE

Work in progress på Stena Baltica mellan Karlskrona och Gdynia. Ett unikt konstprojekt på färjan mellan Polen och Sverige
Torsdag 18 - Fredag 19 oktober 2007
kl 9.00 från Karlskrona och 21.00 från Gdynia

Konstnärer: Annika Ekdahl (SE), Helene Hortlund (SE), Malgorzata Markiewicz (PL), Julita Wojcik (PL)

Datum: Avgång med färjan Stena Line Baltica, torsdag 18 oktober kl.09.00 från Karlskrona till Gdynia.
Avgång med färjan torsdag 18 oktober kl. 21.00 från Gdynia till Karlskrona.
Ankomst Karlskrona - 19 oktober kl. 09.00.
Nästa konstavgång blir 24 april 2008.

Biljetter: Stena Line 0455-36 63 00
Pris: från 357:-/pers.
Ange paketkod: XPTRIVX
I priset ingår: båtresa Karlskrona-Gdynia t/r, plats i insides 2-bäddshytt, lunch- och middagsbuffé all inclusive. Tillägg vid byte av hyttkategori.

Sy ihop/Zszywanie är en del av det stora konstprojektet Grannar/Sasiedzi då en rad polska samtidskonstnärer invaderar konsthallar, museer, kulturcenter och stadsrum i Blekinge län under sommaren 2008.

Fyra konstnärer kommer att visa sina verk på olika platser på färjan mellan Polen och Sverige. De arbetar med aktioner, workshops och processbaserad konst under en dag- och en kvällstur. Konstnärerna vågar också lämna över en del av skapandet till publiken i ett antal verk där passagerarna inbjuds att delta. Under några möten har konstnärerna träffats för att samtala om sina arbeten och textila strategier, de är väl förtrogna med varandras verk.

Konstnärernas arbeten förbinder länderna symboliskt och fysiskt och i arbetet sys nya berättelser samman. Varje dygn avgår tre färjor mellan Karlskrona och Gdynia. Om Sy ihop kan öppna några nya passager mellan länderna är projektet i hamn. Vad betyder identitet och att ”höra till” – är vi européer, svenskar, polacker eller utopiernas världsmedborgare? Är vi antingen-eller? Skapar vi vår identitet i motsatsen till något annat, till något vi inte är? Vad vet vi om varandra?

Färjan är en plats där passagerarna normalt inte möter samtidskonst. Ytorna för interaktion och utställningar är begränsade men spännande. Från den intima och för stunden privata hytten kommer konstverken att leta sig ut till gemensamma utrymmen. En färjetur sträcker sig över lång tid och alla resenärer är samlade på en liten yta.

Konstnärerna har tidigare arbetat med allt från gobeläng, broderi, stickning och virkning till den bortkastade, trasiga, oönskade textilen som återbrukats.

Julita Wojcik har under många år arbetat med aktioner utanför konstens traditionella rum och tvärtom, tagit med sig det textila hantverket och vardagslivet ut på konstens arenor. Malgorzata Markiewicz transformerar gamla kläder och textilier till nya objekt med hjälp av tillägg i form och teknik och bryter mot regler för hur saker och ting en gång fungerat eller för hur de förväntas se ut. Helene Hortlund tar ofta hela rum i besittning i sina textila installationer, där hon personligen också blir en del av verket och blandningen av objekt och relationer skapar en närhet till besökaren. Annika Ekdahls collageartade gobelänger byggs upp under lång tid i lager på lager av berättelser, först med hjälp av datorns pixlar och sedan i vävstolen.

Passagerarna kommer att möta ett mängd olika uttryck och det finns också plats för överraskningar – resan kommer att lämna sina spår ute på Östersjön.

Välkommen ombord!

Torun Ekstrand, curator /projektledare: torun.ekstrand@artland.se

Arrangörer: Polska institutet, Blekinge Museum, Stena Line och Region Blekinge

Det händer på färjan:


Annika Ekdahl

f. 1955 i Stockholm. Högskolan för Design och Konsthantverk (HDK) i Göteborg 1989-94.

Två textila projekt kommer att följa med mig på resan mellan Sverige och Polen. Det handlar båda interaktion, samarbete, skaparlust och att sy ihop! Det handlar om broderi för alla och av alla.

Vi mår fint
är en duk
eller ett klotterplank
eller en sällskapslek
eller ett feel good-projekt
eller ett tidsfördriv
eller ett konstverk
eller bara ett vanligt
broderi

Vi mår fint har varit på resa i Sverige
och till Tyskland,
England,
Australien…

Och nu äntligen ska duken få åka med Polenfärjan!

Please Crosstich And Report
är en lång tygremsa
som slingar sig fram
till Dig som vill brodera korsstygn
och rapportera
något viktigt
eller trivialt.
Ett monogram
eller en roman.

Som sällskap på resan har jag också en gobeläng, Darlings, som ett exempel på vad man också kan göra med textila material och tekniker.
Darlings vävde jag under en vistelse vid ett universitet i Australien för några år sedan. Den har även en stark koppling till mina broderier. Men det ska jag berätta mer om när vi ses på färjan!

http://annikaekdahl.se/index.php

Helene Hortlund
f. 1971 i Nacka. Kungliga Konsthögskolan, Fri konst 1996-2001. Tidigare Grafikskolan i i Stockholm, Pernby målarskola, Nyckelviksskolan, konsthantverklig linje med tonvikt på trä

Chain
I verket Chain använder jag mig av textilier som vi omger oss med. Tyger som lakan, bordsdukar, gardiner, möbeltyger, mattor och kläder. Dessa tyger som är starkt förknippade med mänsklig existens har bevittnat människors lycka och olycka och minnena finns kvar i de begagnade tygerna. Av detta material som till stor del är ihopsamlat på båten och bär resandets berättelser flätar jag en kätting. Flätning är en teknik som används överallt, det är ett sätt att ordna reda och öka styrkan i materialet. Passagerarna är inbjudna att bidra till berättelsen genom att skänka mig material. Det kan vara en näsduk, en tröja man inte längre vill ha eller att skriva något som jag sedan flätar in i kedjan.

Out of sight
Installation i hytt.

http://www.helenehortlund.se/

Malgorzata Markiewicz
f. 1979 i Krakow. Konstakademin i Krakow, Studio of Medial Actions 1999-2004

M & M skräddarverkstad
Hur ofta har det hänt dig att du köper något nytt och fint i klädaffären och efteråt upptäcker att det inte sitter särskilt bra. Det känns till och med som om plagget är sytt för någon annan ... visst, det är storlek 36 men vad betyder storlek 36?
Hur ofta har det hänt dig att du möter någon på gatan som har samma kappa som du, eller att din bästa väninna köper samma klänning? Och ännu värre är att det också händer när man reser runt i Europa. Du är till exempel i Lissabon på hotellets terrass och så möter du en kvinna med samma topp som du själv har?

Hur känns det?
Om du inte bryr dig är allt OK, det kan ju betyda att vi alla är européer och det är våra europeiska folkdräkter.
Men... om det känns jobbigt har jag en lösning åt dig.
Du är välkommen till den speciella plats på färjan där dina kläder kan få en "individuell touch" av en mästares hand. M&M:S SKRÄDDARVERKSTAD är precis vad du behöver. Ta med dina egna plagg eller välj något i verkstaden.

Varmt välkommen!

Julita Wojcik
f. 1971 i Gdansk. Konstakademin i Gdansk, skulptur 1991-97

Hur man tillverkar en pudel
1 tom flaska
tofsar:
1 stor
8 mindre
1 knapp
2 glaspärlor

Klipp ut två stora cirklar.
Med denna schablon gör du en stor tofs, rullar in den i ylle och klipper isär mellan cirklarna.
Linda in det i en bit ylle.
Klipp ut två sådana cirklar.
Av schablonen gör du åtta mindre tofsar.
Töm flaskan.
För att täcka flaskan med virkning börjar du med att göra botten.
Fortsätt uppåt utan att öka antalet maskor, minska antalet vid flaskhalsen.
När flaskan är helt täckt sätter du dit tofsarna, knappen (nosen) och glaspärlorna (ögonen) enligt skissen här bredvid.

Sopa upp efter textilarbetarna
Lodz 16 maj 2003 DVD 4'00"
Denna aktion handlar om resterna av staden Lodz en gång imponerande textilindustri och dess arbetare, av vilka de allra flesta var kvinnor. Platsen är ett av de övergivna rummen i Ludwik Geyers vita fabrik, en plats som är oupplösligt förenad med Lodz historia och traditioner. Staden är idag full med nedlagda industrier och övergivna fabrikshallar som en gång i tiden vimlade av arbeterskor. Med tanke på att den tidigare epokens fabriker i allt snabbare takt ersätts av shoppinggallerior bestämde sig konstnären för att städa upp på en plats som hittills har undgått detta öde. Hon påminner om dess gamla funktion genom att sopa ihop avfallet till ett slags tavla som visar de vägar arbetarna gick, innan de ersätts av de nya vägar som kommer att trampas upp av horder av kunder.

Julita Wojcik

Född 1971 i Gdansk. Academy of Fine Arts, Gdansk, skulptur 1991–97. Vardagsliv och textilt hantverk är en röd tråd i många av Julita Wojciks aktioner. Hon utgår ofta från hemmet och kvinnans traditionella uppgifter som att sy, laga mat, städa och arbeta i trädgården. Julita Wojcik arbetar medvetet för att minska tröskeln mellan publik och konst i sina till synes enkla aktioner. Hon bjuder gärna in publiken att hjälpa till i verken när hon samtidigt arbetar i sina projekt under långa perioder. Att hon lägger vikt vid människors plats och betydelse i det offentliga rummet går inte att ta miste på. Det textila hantverket flyttar in på konstmuseer runt om i världen och konsten flyttar ut i det offentliga rummet i hennes arbeten. Installationer som blir som poetiska förskjutningar i tillvaron.

Malgorzata Markiewicz

Född 1979 i Kraków. Academy of Fine Arts, Kraków, Studio of Medial Actions 1999–2004. Malgorzata Markiewicz arbetar med textila objekt där hon broderar, stickar och återbrukar textilier. Hon förvandlar kläder till behållare för besökarnas bekännelser och känslor. Hon skapar en tröja för mor och barn eller en tvångströja som kramar sig själv. Slutna eller öppna objekt som först verkar bekanta till sitt material och form, men sedan visar sig vara något annat. En hög med gamla kläder blir t.ex. en serie fotografier av vackra blommor. Att bryta mot alla regler för hur saker och ting en gång fungerat eller för hur de bör se ut är en av hennes arbetssätt. Video och aktioner är andra arbetsmetoder. I en av sina senaste utställningar Transformations arbetade hon också med material som foto, fresk och betong.

Annika Ekdahl

Född i Stockholm 1955. Högskolan för Design och Konsthantverk i Göteborg 1989–94. Annika Ekdahl skissar på sina bilder i datorn innan hon låter pixlarna vara byggstenar i sina storskaliga gobelänger. Kontrasten mellan det långsamma arbetet med gobelängen och tidsaspekten i verkens innehåll inbjuder betraktaren till tidsresor och ett berättande utan ramar. En mängd berättelser stannar upp ett ögonblick mitt i rörelsen. Intrycket blir nästintill filmiskt. Handlingen kan man som betraktare fylla i, varken början eller slut finns, och detta inbjuder generöst oss som medskapare. Här är allt möjligt och du kan möta dina förfäder med samma självklarhet som en samtida figur. Det är många röster som kommer till tals i dessa lustfyllda och tillåtande collage. Hennes verk är sprängfyllda av infärgade färgnyanser, ljusskildringar, detaljer och förvrängda perspektiv – kliv bakåt några steg och se hur bilderna förvandlas. http://annikaekdahl.se/index.php.

Helene Hortlund

född 1971 i Nacka. Kungl. Konsthögskolan, Fri konst 1996–2001. Tidigare Grafikskolan i Stockholm, Pernby målarskola. Nyckelviksskolan, konsthantverklig linje med tonvikt på trä. Helene Hortlunds arbeten tar hela rum i besittning i sina textila installationer. Rummen blir både arena och revir för de virkade former som slingrar sig runt om henne själv och från tak och väggar. Mönstren påminner om bordsdukar och sängöverkast och bildar både klänning, rum, gömställe och fångstnät. Besökaren kan vandra in i installationen, trassla in sig, fångas av, fastna i, smekas av eller riva upp. De virkade delarna blir som en levande organism eller en växtlighet man inte kan stoppa. Likt en spindel som väntar på sitt byte sitter Helene Hortlund själv och arbetar vidare på sitt verk. Mötet med publiken blir som en perfomance i långsamt format. Blandningen av virkade objekt och relationer skapar en stämning av osäkerhet hos besökaren.

http://www.helenehortlund.se/

 

 

Projektet visas i sin helhet sommaren 2008

 

« Tillbaka
      
Website Security Test