Program

GLOSNIEJ OD BOMB (Starkare än bomber)

av Przemyslaw Wojcieszek, 2002, Polen, 97 min, polskt tal/engelsk text

20 september 18.30 

Marcin är en kille som hoppat av studierna för att återvända till sin hemstad. Hans far dör kort därpå efter en lång tids sjukdom och Marcin har ingenting som håller honom kvar på orten. Dessutom får Marcins flickvän ett erbjudande om att åka till USA och studera. De vet båda att det är en chans för henne att komma loss från den provinsiella tillvaron, men det skulle betyda slutet för deras förhållande. De maste nu fatta två stora beslut. Vill de fortsätta leva tillsammans och bli kvar i den allt mer förfallna småstaden eller ska de söka lyckan ute i stora världen? Samtidigt anländer Marcins släktingar till hans fars begravning…

FILM&SAMTAL: Efter filmen samtalar Stefan Ingvarsson, översättare och redaktionsledare på bokförlaget Modernista med regissören Przemyslaw Wojcieszek om bl a emigration av unga människor.

Biljetter: 60 kr (kan köpas i förväg på Zita)
Biljettkassa Zita 08-23 20 20

Przemyslaw Wojcieszek, film- och teaterregissör, manusförfattare, producent och distributör, fick år 2005 veckotidningen Politykas prestigefyllda pris Paszport till unga lovande kulturskapare. Han fick priset för ”originella verk som blir till manifest för den nya generation av 30-åringar som söker sin plats i vår verklighet”. Wojcieszek har gjort fyra filmer, debuten Döda allihop, Starkare än bomber, Nedför den färgrika kullen och Perfekt eftermiddag.

Wojcieszek har också regisserat ett par omtalade teaterpjäser: Vad som än händer älskar jag dig (Teater TR i Warszawa) och Made in Poland (Modrzejewskateatern i Legnica). Föreställningarna belönades med Grand Prix på regikonstfestivalen Interpretacje.

Wojcieszeks första möte med teatern var när han regisserade sin egen pjäs Made in Poland i ett bostadsområde i Legnica. Föreställningen blev flerfaldigt prisbelönad och kommer snart i en filmversion.

Przemyslaw Wojcieszek om sig själv:

Jag har aldrig sett mig som en rebell. Kanske om jag var lite snyggare...

Jag skulle önska att det fanns mer bögkultur i Polen. Mina favoritartister är bögar, som Morrissey eller Jimmi Somerville, dessutom säger mina vänner att jag är kryptobög, så det känns som ett näraliggande ämne... Vårt samhälle skulle behöva prideparader i stället för Radio Marias katolska nationalistparader och i stället för detta ständiga tjat om Polens forna inbillade storhet. Storheten handlar ju bara om en lång rad historiska olyckor som polackerna själva har dragit på sig. Och när mamman till en av presidentkandidaterna skryter i TV-reklamen om att hon uppfostrade sin son till att gladeligen offra livet när fosterlandet kallar, precis som hans förfäder gjorde under Warszawaupproret 1944, då betyder det att det är fel någonstans, att det finns alldeles för mycket av en sjuk dödskult. Jag föredrar avgjort bögar framför krigshjältar!

Musiken i mina filmer fungerar mest som anspelningar (filmtitlarna Starkare än bomber och Nedför den färgrika kullen kommer från skivor av The Smiths och Red House Painters) – små blinkningar till de fem åskådare som fattar vad det handlar om. Musiken är förresten den enda konstform som jag engagerar mig i till hundra procent, jag lyssnar mycket och köper mycket skivor. Jag har eliminerat amerikansk film ur mitt liv, men musiken finns kvar. Det är rester av min fascination för den engelskspråkiga kulturen, som jag en gång ville bli en del av men som sparkade ut mig.

Numera bor jag i Warszawa och tycker det är väldigt jobbigt, för det är Polen i koncentrat: hemsk arkitektur, en deprimerande historia, en mentalitet som gör mig vansinnig. Jag bor på Rac?awickagatan där det finns jättelika koloniträdgårdar mitt i staden; och längs Woloskagatan står det låga skjul där killar med bar överkropp säljer grillad korv. I Wroclaw skulle polisen ha kört bort dem på fem minuter. Kanske det är därför jag babblar så mycket om Polen, för att jag är från Wroclaw, en stad utan identitet? En stad där arkitekturen och hela den materiella kulturen är tysk, och stadsplaneringen är tysk, och som efter kriget fylldes av polacker långt österifrån. Och staden hämtar all inspiration från Tyskland. Ingen erkänner det öppet, men idag drömmer alla om att staden ska se ut som på den tyska tiden.

Efter min första teaterpjäs Made in Poland förstod jag att jag, som är uppväxt med masskulturen, kan bli fascinerad av teater, att det är ett språk som ligger nära mig. Teatern kostar nästan ingenting, här finns inget tryck att göra något för pengar, ingen minister vill lägga sig i vad teatern gör. Så man kan berätta vad man vill, det räcker att man har en text, och jag har faktiskt en jävla massa idéer! Faktum är att teatern räddade livet på mig, den räddade min självkänsla

 

 

« Tillbaka
      
Website Security Test