Program

POLSKA INSTITUTET FIRAR LINNÉS FÖDELSEDAG

Papaver Rhoeas
Av Joanna Zawieja
Temporärt tillägg i trädgården utanför Polska institutet
21 - 30 maj Villagatan 2, Stockholm

Polska institutet i Stockholm har ända sedan 1973 huserat i den vackra Adelskiöldska villan vid Karlavägen mittemot Humlegården. Från våra fönster kan vi skymta Linnéstatyn framför Kungliga biblioteket. Så självklart vill vi vara med och fira Blomsterkungen på hans 300-årsdag den 23 maj. Vårt bidrag till firandet blir ett konstprojekt med titeln Papaver Rhoeas, en installation av den polskfödda arkitekten Joanna Zawieja.

"Kapslar kala, klotformiga, stjälk hårig, mångblommig, blad parflikiga, inskurna. Växer tämligen sällsynt på åkrar i södra Sverige, kanske årligen sådd med utländskt utsäde. Hemma är vallmon rödare."
 

Den som kommer till Villagatan 2, korsningen mot Karlavägen, den 21-30 maj får se!

Papaver Rhoeas

"Kapslar kala, klotformiga, stjälk hårig, mångblommig, blad parflikiga, inskurna. Växer tämligen sällsynt på åkrar i södra Sverige, kanske årligen sådd med utländskt utsäde."
(C. von Linné, 1755)

Hemma är vallmon rödare.


Fältet låg i närheten av vårt hus. Jag minns det knappt, men det har ofta berättats för mig; sol mot kind, vind, vallmo, grus, spannmål. Jag ser det på tavlor ibland.

Det var det närmaste ett hav man kom där hemma. Det sägs att hela familjer försvann bland stråna när dagar var heta. Jorden ska ha varit fuktig och när vinden låg i, bildades vågor. Ibland stack en hjässa upp men mest såg man vallmon. För synlighetens skull lade folk till sig vanan att iklä sig skiftande nyanser av rött. Rödklädda skaror paraderade förbi våra fönster, för att sen upplösas i halmen. Allteftersom formades stigar och torg i fältet i en sådan omfattning att vakt sattes in, så inte vallmon plattades med marken. Man beslöt att enbart tillåta räta vinklar, skulle folk svänga fick det vara med besked. Under helgdagar infördes simundervisning på badhuset för att locka bort massorna från halmen, men det uppfattades mest som ett svek. Vi lärde oss aldrig att simma. Nya fält uppsöktes i protest, men inget av dem levde upp till minnet av det första.

Joanna Zawieja är arkitekt med en praktik som undersöker kulturella konstruktioner av hem och narrativets vikt vid platsskapande. Här utgår hon från vallmofältet som sinnebilden av ett nationellt landskap hon aldrig besökt; ett landskap som återfinns i glömda sånger och nostalgisk kafékonst.

 

 

« Tillbaka
      
Website Security Test