Program

Nationella minnesdagen för ”De fördömda soldaterna”, 1 mars

”Kriget är inte slut (…) Vi kommer aldrig att gå med på något annat än att leva i en helt suverän, oberoende och rättvist styrd  polsk stat (…) Här är min sista order. Ert vidare arbete och verksamhet ska utföras med tanken att återupprätta full polsk självständighet.” Så skrev år 1945 Hemarméns sista kommendant, general Leopold Okulicki, (pseudonym ”Niedźwiadek”). Många av hans underlydande följde befälhavarens order och lade inte ner vapnen efter andra världskriget. De fortsatte kampen för ett verkligt fritt hemland.

Polens geopolitiska situation var svår 1945. Fredskonferenserna i Teheran, Jalta och Potsdam hade i praktiken delat upp Europa i olika intressesfärer. De polska regeringar som hade utnämnts från 1944 och framåt var inte tillsatta efter val och var beroende av Sovjetunionen. 1947 genomfördes visserligen parlamentsval i enlighet med Jaltakonferensens beslut, men de förfalskades bl a genom den sovjetiska politiska polisen NKVD:s verksamhet.

Soldater från den underjordiska motståndsrörelsen bestämde sig för att göra väpnat motstånd mot de nya makthavarna. Idag kallas de ”fördömda soldater” eftersom myndigheterna före kommunismens fall 1989 betraktade dem som brottslingar, samtidigt som man förteg de förföljelser ”de fördömda” utsattes för, framför allt under stalinismen. Den antikommunistiska motståndsrörelsen bildade sina första beväpnade förband 1943, men det mest intensiva motståndet mot den med våld installerade nya regimen ägde rum under 1945. Enligt bedömningar var omkring 200 000 polacker aktiva i underjordiska organisationer under åren efter kriget. Aktivisterna vägrade acceptera att det polska folket skulle underkastas en främmande makts vilja. Deras mål var att Jaltakonferensens beslut rörande verkligt fria och demokratiska val i Polen skulle genomföras i praktiken.

”De fördömda soldaterna” dog inte bara i strid. Många hamnade i fängelse där de blev torterade och mördade. Domar fälldes på sätt som inte stämmer med demokratiska normer. Vissa skickades till sovjetiska fångläger. Ofta dömdes de på falska anklagelser om kollaboration med tyskarna, även om de under andra världskriget hade deltagit i det väpnade motståndet mot den tyska ockupationsmakten.

De flesta soldaterna i det antikommunistiska motståndet överlämnade sig till myndigheterna i februari 1947. Men många tvingades gömma sig under falska namn under hela kommunisttiden. Den siste av de ”fördömda”, Józef Franczak (pseudonym Laluś) blev ihjälskjuten under en polisrazzia hösten 1963.

Trots att kommunistregimen försökte utplåna den antikommunistiska motståndsrörelsen ur det kollektiva minnet glömde aldrig polackerna ”de fördömda soldaterna”. Beteckningen föddes under 1990-talet när man äntligen fick tala öppet om vad som hänt och forska om deras historia. Den nationella minnesdagen för ”de fördömda soldaterna” högtidlighålls fr o m år 2011 den 1 mars, den dag när sju medlemmar av den sista riksstyrelsen för organisationen Frihet och självständighet avrättades i fängelset i Warszawastadsdelen  Mokotów. Historien om dem är historien om en ståndaktig frihetslängtan och om det högsta pris som en människa kan få betala för detta.


Polska utrikesministeriets pressavdelning

« Tillbaka
      
Website Security Test