Program

1 september - 79:e årsdagen av andra världskrigets utbrott

För 79 år sedan började andra världskriget med att Tyskland invaderade Polen. På morgonen den 1 september 1939 gick Tyska rikets krigsmakt över polska gränsen. I krigets första skede 1939 tvingades Polen erkänna sig besegrat av fienden, men detta nederlag var bara början på Polens engagemang i andra världskriget. Senare skulle polska soldater strida på många av krigets olika fronter.

1 september kl 4.45 påbörjade de tyska trupperna genomförandet av anfallsplanen mot Polen (kodnamn Fall Weiss) längs en 160 mil lång front. Under den första krigsdagen var motståndet särskilt intensivt vid militärförrådet på ön Westerplatte utanför Gdańsk, där tden polska garnisonen höll stånd under en hel vecka. Enligt den tyska planen skulle de polska styrkorna genom en  kraftfull attack (Blitzkrieg) snabbt tvingas på defensiven och därefter omringas och krossas. Redan under krigets första dagar tvingades den polska armén ge efter för övermakten och dra sig längre in i landet, även om tidsplanen i Fall Weiss inte helt uppfylldes.

När Frankrike och Storbritannien förklarade Tyskland krig 3 september väcktes polackernas hopp om hjälp från de allierade. I alla större polska städer hölls entusiastiska manifestationer. I verkligheten satte de båda ländernas civila och militära myndigheter inte igång några större militära aktioner mot Tyskland, och bröt därmed mot sitt alliansavtal med Polen. Detta skede, som brukar kallas ”låtsaskriget” avslutades först i och med den tyska invasionen av Frankrike våren 1940.

Det tyska anfallet mot Polen syftade inte bara till att lägga under sig territorium, det handlade också om att kuva folket och eliminera de intellektuella skikten. Bombattacker mot Wieluń och andra polska städer under krigets första timmar orsakade stora förluster bland civilbefolkningen. På konferensen i Jellowa 12 september gjorde den tyska ledningen upp planer för hur den polska intellektuella eliten skulle elimineras. Aktionsplanerna Intelligenzaktion och AB (Ausserordentliche Befriedungsaktion) genomfördes sedan konsekvent under hela ockupationstiden.

De polska trupperna gjorde hårt motstånd trots tyskarnas starka militära övermakt och det därpå följande sovjetiska anfallet mot östra Polen den 17 september. Slaget vid Kock var den sista striden under den tyska invasionen. Och även om Polen officiellt lade ner vapnen 6 oktober 1939 fortsatte en del polska styrkor att göra väpnat motstånd. Ett exempel är Separata arméförbandet under major Hubals befäl.

I Polen satte den tyska ockupationsmakten igång med en massutrotning av landets invånare, som i praktiken fortsatte fram till krigets slut 1945. Ockupanten genomförde en plan för förintelse av den judiska befolkningen och allmän terror och förtryck mot alla motståndsyttringar, vilket resulterade i flera miljoner polska medborgares död.

Den polska kapitulationen innebar inte att motståndet inom landet avbröts. Trots hård repression från de tyska och sovjetiska ockupationsmakterna bildades redan 27 september 1939 Służba Zwycięstwu Polski (Polska segerkåren), början till vad som sedermera skulle bli känt som Armia Krajowa (Hemarmén). Den polska motståndsrörelsens hemliga organisationer bildade tillsammans den starkaste underjordiska staten i det ockuperade Europa, polacker kämpade tillsammans med de allierade på flera olika fronter och bidrog därmed aktivt till Tysklands nederlag och andra världskrigets slut.

« Tillbaka
      
Website Security Test